På lördag smäller det. Dags för Jättelångt. 68 km terrängultramarathon. Träningen har gått så där, eller nja, “så där” vore en klar överdrift. Mitt längsta pass blev ca 26 km med barnvagn, och jag hade tänkt ett 4 mils pass i god tid innan loppet. Men en påträngande förkylning satte stopp för det. Nu sätter jag all min tillit till pannben och ett jävlar anamma… det har tagit mig i mål förut 🙂
Jag kanske ska säga så här. Jag har aldrig känt mig så osäker på om jag kommer att klara av ett lopp som jag gör i dag… och det är faktiskt en härlig känsla. Jag har alltid annars vetat att “äsch, det är ju bara 42 km…. hur svårt kan det vara”.
På lördag kör vi. Under dagen så vet vi. Jag packar elektrolyt och Flap Jacks så ska det allt gå bra *tumme upp*