Nu har en månad gått sedan BAMM 2013. Kroppen har reparerat sig och mersmak kommer krypandes.
Mersmak har jag nog känt ända sedan resan hem. Att fullfölja ett lopp som är så pass intensivt och påfrestande är en gigantisk morot att fortsätta och var nog det jag behövde för att få igång min löparlusta igen.
Ska berätta lite om loppet.
Dag 1
Dag 1 kom vi upp kl 5.45 gjorde lite morgonbestyr och tog oss sedan upp till frukosttältet (ja upp, vi bodde i tält och insåg på torsdagskvällen att vi hade en riktigt seg tråkig backe upp till hotellet). Jag hade ingen riktig matlust, nervositeten gjorde sig påmind och man hade annat att tänka på som hur kartan skulle se ut, hur skulle starten kännas, och skulle man verkligen orka med de (minst) 50 kilometrar som man hade skrivit upp sig på?
Kartan fick vi ca 6.45 och det var raka vägen till bordet för att börja klura på bästa rutt. Med ca 5 orienteringsträningssessioner blev detta klurigare än väntat. Men vi hittade lite stigar vi kunde följa och hade väl en hyfsat bra uppfattning av hur rutten skulle se ut. Den första kilometern skulle vi ta ca 500 höjdmeter, sen skulle man ner för berget igen och sedan fanns det stigar att följa fram till kontroll 2 vilken fanns på ett berg några kilometer bort. Efter kontroll 2 var det mer av frågetecken. Från kontroll 2 skulle det vara en dryg mil innan kontroll 3. Det kändes lite så där då vi inte hade någon erfarenhet av fjällorientering sedan tidigare. Men, vad fan, man lär väl sig på vägen… lite av vårt mantra under det här äventyret.
Kl 7.45 gick vår buss mot starten. Starten skulle inte vara förrän 9 men vi skulle tydligen vara där i god tid. Efter den sista packningskontrollen var vi på väg. Kan ju inte annat än att säga att många tankar for igenom huvudet och nervositeten började bli påtaglig igen.
Tiden fram till starten gick sakta. Vi kanske kom dit lite för tidigt.
Kl 9 gick starten. Och det var masstart, rakt upp i bergen. Vi tog en lite skum väg så vi fick en del klättring som nästan var vertikal. Mindes då det tävlingsledningen varnade oss för kvällen innan: “Påbörjar man vertikal klättring så har man tagit fel väg.”. Men nu var vi där så det vara bara att klättra på 🙂
Så här i efterhand så undrar man lite vad man höll på med. Ett snedsteg så hade man störtat rakt ner. Men, adrenalinet höll fokus på annat. Som att ta sig upp.
Väl uppe hittade vi kontroll 1, sedan var det bara att löpa ner igen. Eller bara och bara. Det visade sig att den led vi följde på vägen ner erbjöd lite trasiga spångar och trappor, men ner kom vi till sist.
Sedan var det lite vanlig löpning. Fram till nästa berg, där vi också valde lite fel väg… och fick klättra 🙂 Så ett tips till alla, välj rätt väg. Undvik klättring 🙂
Vid kontroll 2 tog vi fram en strategi. Vi skulle helt enkelt ta en kompassriktning och följa den. Rakt över landskapet. Lite snyggt runda några sjöar och sedan skulle vi komma fram till kontroll 3, rakt på bara. Ja, tjena. Det gick lite så där. Vi lärde oss några saker,
- En sjö på kartan kanske inte riktigt ser ut som den gör i verkligheten, storlekar kan ändra sig lite, så ta för guds skull inte riktning på en sjö. Om ni inte är riktigt säkra på vad ni gör.
- Det finns snår och snårskog och tät skog och sankmark, även om det inte syns på kartan. Hamnar man i sådant så kanske man ska röra sig bort från dom områdena direkt, och inte göra som vi och tänka “Men om vi springer över det där krönet… då kanske det ser bättre ut”. Svar nej. Bakom det där krönet finns ännu mer snår, och det kommer att kosta ork, humör och tid.
- Det går inte att springa rakt, och du kommer inte att titta på kompassen hela tiden. Ta riktning på något enkelt, som ett klippblock 200-300 meter längre fram som ligger i linje med den sträcka du ska springa.
- Ta aldrig ut en riktning på en mil och tro att du kommer att kunna följa den. Åtminstone om du som vi är totala nybörjare.
- Det finns inga bäckar! Eller det finns kanske inga bäckar. Vi letade frenetiskt efter bäckar där vi kunde få lite vatten (vi blev tipsade om att vatten som är i rörelse), men det fanns inga. Tog vatten från en liten sjö istället. Vi lever fortfarande 🙂
Så, vi kom lite ur kurs. Hamnade i snår och snårskog. Vi sprang upp och ner för kullar för att hitta bättre marker fast vi visste att det fanns bättre marker om vi sprang en liten omväg, men vi var för envetna för det. Kostade oss säkert en timma. Sedan kom en välpasslig kramp i låret smygande. För lite salter och för lute vatten. Ångrade djupt att jag lämnad elektrolytet hemma för att spara vikt. Så otroligt korkat.
Men till slut kom vi fram till kontroll 3. Den lyckan. Där fanns vatten i en bäck där vi kunde fylla på. Vi satte oss ner och åt lite extra inför de återstående milen vi hade framför oss. Och med lite orienteringserfarenhet i bagaget så valde vi en lite bättre väg. Trodde vi. Igen, även om det på kartan kan se ut som barmark, så kan det tydligen vara en snårig skog just där. Enligt kartan valde vi en bra väg. Men i verkligheten hamnade vi återigen i en snårskog. Men vi tog oss ur den och hittade lite stigar och leder vi kunde följa. Fram till kontroll 4. Den sista kontrollen. Nu hade vi en led att springa på och ca 300 höjdmeter att avverka. Den sista biten var riktigt seg. Inga krafter kvar. Vi sprang en bit, gick en bit… gick lite till, och sprang en bit till.
Sedan sprang vi fel och hamnade i snårskog igen. Men till slut så hamnade vi i nattlägret. Efter ca 8.15 på fjället och 3.5 mil och drygt 1000 höjdmeter avverkade. Alldeles för lång tid för dag 1, men vi supertrötta och hyfsat nöjda. Vårt första lopp, minimal träning innan, och ett bagade med erfarenhet och nya kunskaper. Vi slog upp tältet, lagade mat, och hämtade kartan för dag 2. Kan ju säga att man sov gott den natten.
