Dags att planera nästa års strapatser. Min kompis, och tillika BAMM-partner, Patrik planerar att springa Stockholm Triathlon, den olympiska distansen. Jag, däremot, har fastnat för det där enfaldiga nötandet av kilometer och har två andra lopp i åtanke. Genom lite googlande på hur jag skulle kunna springa långt och gärna på lite blandat underlag så hittade jag Jättelångt. Jättelångt är ett jättelångt lopp, ca 68 kilometer långt närmare bestämt, och med en felspringningsgaranti. Detta innebär att jag får packa löparväskan (jippie!), ladda med vatten, dra på mig mina Dynafit (kanske packar ner mina Merrell Bare också), och springa riktigt länge. Jag har ingen särskild tid i åtanke, det är mitt första ultra-marathon så jag vill helst ta mig igenom med äran i behåll. Jag läste på en blogg att om man ska ta sin marathontid x 2 + 2 timmar för 8 mil, så kanske runt 9-10 timmar kan det nog ta. Det kommer att placera mig långt back i fältet troligtvis, men det är inte det som är poängen utan utmaningen.
Det andra loppet behövde jag inte leta efter… det kom till mig 🙂 I helgen var jag med familjen i Tyresta Nationalpark utanför Haninge och njöt av solen, när det helt plötsligt dyker upp en smått stressad löpare som frågar vart de andra löparna sprang. Vi förstod ingenting och han fick heller inget svar. Så han sprang vidare. Efter tag dök det upp fler löpare och vi började ana ett lopp. Killen som frågade om vi sett de andra löparna, han var nog först. Det visade sig att det var Sörmland Ultra, ett 50km trail lopp. I Stockholm. Det är ganska givet att man passar på, om dom kör även 2014 vilket jag hoppas.